7.12.09

SVART OCH SVÅR

Höstlöv i vinden. Håret piskas mot mitt ansikte.
Droppar av regn faller från mina ögonbryn.
Blandas med tårarna på mina kinder.

Jag hade lovat mig själv.
Lagt det åt sidan. Gömt det långt inne.
Försökt glömma.

Plötsligt stod du där igen. Vacker.
Du sa något.
Vet inte vad. Kunde inte höra.
Kände bara hur stygnen jag så omsorgsfullt sytt.
Revs upp.
Ett slag i magen.

Jag kan inte andas.

Som ett höstlöv föll jag till marken.
I hopp om att vinden skulle föra mig långt bort.

2 kommentarer:

  1. HAR DU SKRIVIT DET DÄR?!?!??! SÅ OERHÖRT OERHÖRT VACKERT. OCH JAG KAN INTE ENS FORMULERA HUR FINT DET ÄR. UTAN ATT SKRIVA OERHÖRT TRE GÅNGER I SAMMA INLÄGG. sofia du är finast. om du var lite närmre skulle jag sätta på vattenkokaren, göra oss lite te, krama dej hårt och länge. JAG SAKNAR DEJ. kärlek!

    SvaraRadera
  2. Haha tack mirjam! Ja, jag har skrivit det där. Ja vi får ta och dricka en massa te sedan när du kommer hem!! JAG SAKNAR DIG MED.

    SvaraRadera