1.2.10

JAG BOR PÅ HAVETS BOTTEN

Jag har fällt tårar. De har bildat ett bottenlöst hav under trägolvet.
Andas. Men saltvattnet fyller mina lungor.
Jag föll i en dröm. Stupade handlöst.
Jag snubblade över min tanke.
Svart omsluter sig vattnets tyngd. Tyst.
Det finns inget djup. Bara yta.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar