Mannen på bussen talade tyst. Men jag kunde höra hans ord.
Han och kvinnan i den blå baskern satt två säten framför.
Hon svarade honom inte utan tittade ut genom fönsterrutan.
Utanför gick en pojke med en hund och en kvinna med för många papperskassar.
Mannen tittade på kvinnan med kassarna och upprepade orden.
Han bar en grå club blazer och mörkgrå bomullsbyxor. Kvinnan i baskern vände sig om och svarade.
Jag missade hennes ord. Hans röst blev tom. Jag undrade vart hon skulle. Om de var en slump att de satt två säten framför och inte tre. Hon sa "människor som de har inte huvudet med sig". Jag såg framför mig hur kvinnan med kassarna innan hon gått hemifrån glömt sitt huvud på hatthyllan och gått ut genom ytterdörren. Han skakade på huvudet. Bussen stannade för röttljus. Hon sade "bakom kyrkan finns kyrkogården". Mannen såg frågande på henne. Hon rättade till baskern. Han frågade vad hon menade, "bakom kyrkan finns bara hus". Bussen korsade en väg och körde ut ur staden. På väg mot landsbygd där träden stod kvar och tittade efter oss. Jag vände mig om, bakom bussen såg jag gravstenarna resa sig över staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar