8.6.10

SÅ NÄRA FÅR INGEN GÅ

Han trycker min hand och möter min blick. Sedan går han. Och jag stod länge kvar och tittade efter honom. Efter hans axlar och hans händer som långsamt gick ifrån mig. Tillslut var de bara ett vitt streck på den ljusblå himlen. Ett svart hål är allt han lämnade efter sig. Jag känner dess tyngd i min jackficka när jag sakta vänder mig om för att gå.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar