THE SCIENTIST

Det var bara något litet. Litet. Och det var det här väldigt jättelilla som gick fel. Så jättefel. Det fanns inte mer utrymme för allt annat som var rätt. Du sa något. Jag såg hur din mun formade ord. Men de orden hade inte längre någon mening. Det enda som fanns var luft. Luft omkring oss. Luft mellan oss. Jag vände mig om för att gå. Du försökte ta tag i min hand men den fanns inte längre kvar där den brukade finnas. Steg och steg och steg bort från det tomma hålet. Skynda. Du stod kvar mitt i allt. Mitt i det som inte längre var.