det finns liksom ingen anledning.
ja, för något överhuvudtaget.
det är bara tomt. ekande tyst i mitt hjärta.
som en slags hopplöshet som är så förlamande att jag slutar se.
jag ser dig inte längre bredvid mig.
för en stund försvinner allt.
det enda jag känner är mina egna andetag som äter sig igenom tystnaden.
jag vill säga något. ta din hand.
nu glömmer vi allt. röra vid din kind.
men bara tyst. stilla.
men så. mina händer kramar hårt hårt om bänken där jag sitter. för du ser inte längre åt mitt håll.
du reser dig upp och går.
du tar ett annat tåg hem.
svart. jag släpper taget om mig själv. löses upp i intet. inget kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar