det känns som att livet försvann med gruset som sopades av gatorna.
det känns som att jag föll ner från mitt fönster.
att jag inte alls stängde det och gick därifrån.
jag gick till de stora grushögarna utanför staden.
där är jag inte ensam.
där går också andra och letar efter sina liv.
vi gräver stora gropar.
men vi hittar aldrig något.
våra liv försvann med den sista vårstormen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar