Tystnaden blir påträngande. Den ropar på mig. Men jag vill inte höra. Jag vänder mig, bort från det gapande hålet. Tomt stirrar det på mig. Längtan, viskar det, i mitt öra. Tystnad och tomhet, det ristar jag in i huden. Svart. Det är det enda som finns kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar